Årligt ångestprojekt avklarat

Jag har besiktat bilen.
I dimma. Själva dimman hade väl egentligen inget med besiktningen att göra, men den gjorde det lite svårt att hitta dit, eftersom jag åkte till ett nytt ställe där jag aldrig varit förut. Jag tycker inget vidare om att köra till nya platser. Och dimma underlättar inte direkt.

Man fick kaffe.
Det smakade sådär. Men eftersom bilen gick igenom utan några som helst anmärkningar förlåter jag dem för det halvdana kaffet. Grymt bra besiktningsställe det där!

Och så har jag köpt en kastrull i julklapp till mig från företaget.
Hoppas att jag blir glad.

Och så har jag strålat mig för tionde gången. Bara fem gånger kvar.

Tja, det var väl allt.

Renliga, jo tjena

Att äga en svart bil blir ju inte precis roligare av att grannkatten betraktar den som en del av reviret som bör patrulleras dagligen. 

Varje dag hoppar hon upp på motorhuven, promenerar upp för vindrutan, sitter en stund på taket och traskar slutligen ner via bagageluckan. 

Dock misstänker jag att hon inleder proceduren med att hoppa jämfota i en lerpöl först. Det är inte rimligt att ha SÅ smutsiga tassar annars. 

Jag funderar allvarligt på att skaffa hund. 

Saker jag önskar att jag tänkt på innan

Människor som inte gillar att tvätta sin bil borde verkligen inte köpa en svart bil. 

Allt syns ju!

Det verkar som om jag kommer att vara tvungen att ta tag i min rädsla för biltvättar. Eller sälja den jag precis köpt och hitta en annan med mer lämplig färg. Typ smutsbrun. 

Ok, det där sista kommer inte att hända om jag inte råkade vinna på lotto i helgen. 

Mer troligt är att jag snart kommer att ha en smutsbrun bil av helt naturliga orsaker. 

Suck!

Kan vi prata lite om bilar?

Hur mycket känslor är det egentligen rimligt att ha för en tjugo år gammal bil som bär tydliga spår av att ha fraktat ved, gödsel, jord, virke och hemsnickrade möbler? En bil där inredningen dessutom skvallrar om att någon (fråga inte) har ätit ungefär 200 wienerbröd i den?

Mycket känslor, va?

Visst är det normalt att klappa på en gammal bil och ha svårt att skiljas från den?

Jag brukar hävda att saker inte är så viktiga för mig. 

Det var tydligen inte riktigt sant. 

Helt onödigt

600 kronor kostar det att glömma vilken vecka det är. 

Fatta hur mycket bacon det är!

Det gick väl bra...

Bilen gick igenom besiktningen.
Visserligen fick jag en anmärkning på att den läcker lite olja, men jag behöver inte komma tillbaka. Och det känns som ett godkänt för mig, även om det nu står underkänt i protokollet.
Petigare än så är jag inte.

Håret blev ok.
Varken mer eller mindre.
Besvikelsen över detta är samma som alltid. Någonstans inbillar jag mig alltid att jag ska komma ut från frisören som en helt ny människa.
Det händer aldrig.
Det är samma trista gamla människa, fast med kortare hår.
Vilket ju är logiskt. Men ändå, en besvikelse.

Om några timmar ska jag sabba frisörens jobb genom att sätta på mig en cykelhjälm och trampa bort mot en bar och träffa folk som jag inte sett på åratal.
De hade nog blivit förvånade om det hade kommit en helt ny människa.
Fast det är inte säkert att de blivit besvikna.
Verkligen inte.

Here we go again

Med fjärilar i magen och en bil som alldeles nyss gav ifrån sig ett mysko ljud. 

Värre än tandläkaren. 

Fånigaste felet någonsin

En plastplupp på mittenbältet i baksätet har glidit igenom en hållare, så att bara en mycket smal människa kan sätta på sig bältet. 

Jag, som knappt kan öppna ett mjölkpaket, klarar inte av att trycka tillbaka den. De två killarna på besiktningen som försökte, fixade det inte heller. 

Så, nu måste jag åka till bilverkstaden och be dem trycka på en plastplupp. 

Det kommer ju att kännas bra. 

Och sedan besiktiga bilen igen. 

Festligt värre!

Med hjärtat i halsgropen

Jaha. 

Så sitter man här igen. 

Lite så där lagom vettskrämd.     

I ösregnet. 

Det här kan vara den allra sämsta sommartraditionen någonsin. 

Då tar vi väl långhelg då...

Mötet gick toppenbra och vi fick ett nytt roligt uppdrag.
Och hela bilreparationen kostade knappt 4000:-.

Sällan har det känts så bra att vandra ut från kontoret.
Nu. Landet.
Och en evighet av grävande.
Tjohoooo!

Det här kommer att göra ont

Min bil är på verkstad.
Hittills har jag fått höra att bromsskivorna, bromsbeläggen och en fjäder är helt slut.
Och så var det något om bromsbelysningen också...

Aj, sa plånboken!

Svar till Singelmamman

1. Sork
Mystiskt nog verkar sorkarna ha flyttat. Från att ha haft en gräsmatta med hundratals sorkhål, har jag nu en gräsmatta med noll sorkhål. Tyvärr tror jag att de kan ha blivit utkonkurrerade av de möss som nu istället har bestämt sig för att försöka flytta in.

Jag har börjat misstänka att det där hemtrevliga ljudet av små tassar som jag trodde var fåglar på taket faktiskt är möss i väggarna. Någon är det i alla fall som har tuggat på täcket och bajsat på lakanet.

2. Bilen
Alltså, den går ju. Man ska inte mucka med saker som fungerar. Det är min teori. Och jag håller mig till den.

3. Träningen
Det verkar som om Friskis & Svettis klarar sig alldeles utmärkt utan mig. De verkar inte ha gått i konkurs ännu. Trots att jag inte varit där sedan min hurtfriska månad tog slut.

Bonusinfo
Jag håller på och samlar mig inför ett seriöst försök att köpa baddräkt. Any day now. Misstänker att det kan bli ett blogginlägg av det.

Hur tänkte jag nu?

Jag har tackat ja till en bilbesiktningstid på en måndag, klockan 6.40.

Vid den tiden har jag ju mycket viktigare saker för mig.
Som att sova till exempel.

För övrigt tycker jag att det är ungefär lika läskigt att besikta bilen som att gå till tandläkaren.