Får jag lov?

Roliga, smarta, nojiga, alltid läsvärda Ellen har ålderspanik.
Nu är hon visserligen bara 34, men eftersom jag hade min värsta ålderskris vid 25 kan jag sympatisera. Allra roligast är när hon funderar på hur hon ska dansa när hon är 67 eftersom hon varken kan bugga eller dansa pardans. Kommer hennes Shakira-moves vara fel?

Nu är jag ju nästan 20 år äldre, men jag kan fan inte heller bugga eller dansa pardans!
Och jag började dansa till YMCA med Village People.
Den dansen känns inte heller helt aktuell.

Det festliga är att för 20 år sedan hade jag en äldre arbetskamrat som oroade sig för samma sak. När han hade börjat dansa var det bara Stones som gällde. Så han kunde inte heller, ni vet... bugga eller dansa pardans.
Vem gör ens sådant?

Nu gillar jag ju inte att dansa direkt.
Men blir det dans på PRO:s årsmöte (ha, som om jag skulle gå med i en förening!) kommer jag att kräva att de spelar Knock on wood med Amy Stewart.
Sedan kommer jag troligtvis att bryta lårbenshalsen.

Och sådant kallar de service...

I dag försökte jag ta mig in på Friskis&Svettis med hjälp av mitt spelkort.
Jag hade tydligen fått med mig fel.
Men jag fick komma in ändå.
Bastards!

Nu har jag jobbat ned snittpriset per träningspass till 275:-.
Det är ju en bit kvar till de 18 kronor som jag tycker är rimligt för att skutta runt och svettas till musik.
Nej, det är inte det enda skälet att jag inte går ut och dansar!
Det är jobbigt nog att vara helt okoordinerad och sakna all rytmkänsla när man är på jympastik.
I so don't do pardans!
Men skam den som ger sig.
En vacker dag får jag nog ordning på de där hoppsastegen.
Nästa år eller så.