Ja, se det snöar...

ja. se det snöar. Det var väl...

SJÄVLA FAAN OCKSÅ!

Egentligen tycker jag inte speciellt illa om snö. Men jag ska vara på sjukhuset klockan 07.15 imorgon. Dit har jag planerat att ta mig med hjälp av lokaltrafiken.
Jomentjena.

Göteborg är bra på många saker. Eller, tja, vi har rätt goda räkor. Det är väl ungefär det, Men vad staden är riktigt urusel på är kollektivtrafik i snö.

Jag var ju redan tvungen att gå upp okristligt tidigt.
Nu måste jag gå upp ännu tidigare.
Typ strax innan jag lägger mig.

Jag vill stämma någon.

Det finns värre saker än kokos

Idag var det någon som forslade fisklådor i frigolit på spårvagnen.

Det borde man inte få göra oavsett månad, känner jag nu.

Uppdatering: använda fisklådor. 

I love the smell of napalm in the morning

Nej, det gör jag nog inte.

Men fan vet om jag ändå inte skulle föredra det, framför att sitta bredvid någon som luktar kokos i kollektivtrafiken.

Kokos? I oktober?
Det är bara fel!

Tjuvlyssnar

I helgen lyckades jag slå igen bildörren rakt på mina hörlurar.
Det var de tydligen inte byggda för att klara av.
Så idag var jag alltså tvungen att lyssna på mina medmänniskor i kollektivtrafiken.

Det var outhärdligt tråkigt.
Och eftersom jag gissar att ingen ens funderar på att skärpa sig och förbereda mer intressanta samtalsämnen till i morgon måste jag nu gå och köpa nya hörlurar.
Den utgiften kunde jag sluppit om folk hade varit lite roligare.
Skäms!

Känslor man inte är så värst stolt över

Den där lyckan som fyller en när man inser att de där tjugo jätteglada och morgonpigga dagisbarnen på hållplatsen faktiskt inte ska åka med på samma spårvagn som man själv... Den känslan. Den pratar man inte gärna så himla högt om.

Man är i detta fallet förstås någon helt annan och säkert mycket obehaglig person. Inte jag.

17. Ibland retar det mig att...

kylsystemet på stadens spårvagnar bara tycks fungera vintertid.

I morse blåste det till exempel iskall luft på mig i 20 minuter.
Det hade jag uppskattat i juli.
Nu kändes det lite onödigt.

Men jag tinar säkert upp så småningom.

Nytt lågvattenmärke

I dag reste sig en tjej i 20-årsåldern och erbjöd mig sin sittplats!

En käpp-plats!

På allvar...

Veckan kunde ha börjat bättre.