Men, ska det aldrig bli fredag?

Trots besök på Ullared (hej gigantiska mängd tvättmedel-sköljmedel-shampo-deodoranter-trosor-strumpor-örngott), trevligt kundbesök (kan bli en storkund) beröm (jag kan tydligen skriva) och positiv respons på en stor offert (hipp hurra) så känns det som om den här veckan aldrig vill ta slut.

Hur lång kan en vecka vara egentligen?
Varför känns känns fredag eftermiddag lika avlägsen som julafton?
Ur led är tiden.

Nu ska jag jaga en person att intervjua.
Det har jag gjort i 15 dagar nu.
Men idag kanske han svarar?

Mot nya djärva mål

I morgon ska jag och min kollega på kundbesök.
Det borde nog ta en timme eller så.

När det är avklarat ska vi åka till Ullared och ägna resten av arbetsdagen åt att shoppa.
För det tycker våra chefer att vi kan unna oss.

Men ändå, Ullared.
Där har jag inte varit sedan 1983.
Då tyckte jag att det var förfärligt stort och jobbigt.
Det har vuxit sedan dess, va?

Bortkastad söndag

Nu förstår jag humöret.
Jag vaknade på söndag morgon och var sjuk som en gnu.
Migrän, yrsel och illamående som fick tårarna att rinna.
Det tog tre timmar innan tabletterna ens började verka.
Sedan sov jag resten av dagen.
Och sen åkte jag hem till stan.

Inte min bästa helg, faktiskt.

Bättre kväll

Men jävlar vad 12 minuter är långt då!
Det enda roliga var att jag skrämde en häst.
Och svalde något som kan ha varit en fluga.

Jag försöker se det sista som ett gratis tillskott av protein.
Det går sådär.

Nu ska jag grilla ryggbiff, dricka öl och försöka undvika att titta på melodifestivalen.
Jag gissar att jag kommer att misslyckas.

Sur morgon

Jag är på landet.
Normalt brukar detta göra mig på ett utmärkt humör.
Dock inte idag.
Jag vaknade och var skitsur.
Oklart varför.

Nu tänker jag ge mig ut och springa för att se om det kan fungera humörhöjande.
Dagens runda ser ut som följer: gå fem minuter, springa 10, gå 3 minuter, springa 12, gå 4-5 minuter och slutligen springa hem vilket brukar ta 3 minuter ungefär.
Detta är alltså tänkt att göra mig gladare.
Oddsen på det?

Är det inte det ena...

Jag behövde inte sabotera för mig själv.
Det lyckades andra med.
Av två inbokade intervjuer blev det totala resultatet noll samtal.
Någon satt i möte, en annan hade rest till Frankfurt.
Ja men tack för det, då.

Nej, men om man skulle ta och skita i det här och ta helg då?
Det lär ju inte hända så mycket mer spännande här idag.
Och på måndag är det ju en helt ny vecka.
Som gjord för nya friska tag.
Ett nytt liv kanske börjar just då?
Hoppas, hoppas.

Rent teoretiskt lagom

Om jag slänger ett snabbt öga på listan över saker som jag måste fixa idag, verkar den inte helt oöverkomlig. Det borde kunna gå.
Ser nästan lagom ut.

Jag gissar att något kommer att sabotera den inom en timme.
Eller någon.
Troligtvis jag, då.

Men än så länge är jag hoppfull, fredagsglad och känner mig närapå lite effektiv.
Det senare antagligen för att jag inte börjat ännu.
Men det ska jag göra nu!
Med kaffe.

Sedan får jag väl ta itu med resten.

Vad har ni på era att göra-listor idag? Något kul?