Lika trist som vanligt

I går var inte dagen då jag upptäckte det härliga med att springa.
Det var inte heller dagen då min kropp plötsligt fick ett lyckorus av endorfiner.

Istället var det dagen då jag frös, flåsade som en lungsjuk hundraåring i en stairmaster, fick lite ont i en tå, blev omsprungen av spänstiga 70-åringar och hade lika tråkigt som vanligt.

Men vi fick lite bättre tid än vi brukar.
Typ 30 sekunder bättre än vår näst bästa tid som vi fick i augusti.
Konditionen går ju inte framåt med stormsteg precis.

Jaha, det är sådan dag

Min träningskompis har kryat på sig.
Det hälsade jag förstås att hen skulle göra sista gången vi mejlade, men det var ju inte sååå himla bråttom med den saken. Det kunde ju gott ha fått vänta till nästa vecka.
Men nu är hen frisk.
Så nu ska det tydligen springas.
Och jag kan inte komma på en enda rimlig ursäkt.
Att alla mina träningskläder är så fula att de kan få älgar att börja skena känns inte som ett vettigt argument när det är så här mörkt. Och böldpest har jag nog redan använt som undanflykt en gång...

Men, vem vet, det är kanske idag det äntligen blir kul.
Dagen då jag till slut upptäcker att endorfiner inte är bluff.
Oddsen på det?

Hatar ironi

På lunchen gick vi till Clas Ohlson och köpte en värmefläkt.
Tyvärr blev vi så varma av promenaden att vi nu inte behöver sätta på den.
Det finns antagligen någon form av sensmoral i detta.
Men jag lyssnar fan inte på sådant.

Hög coolhetsfaktor

Eller, om vi ska tala klarspråk, jag fryser som en kinesisk nakenhund.

Julpepp

Kan det inte bli jul snart?
Eller, det är förstås inte just själva julen jag är ute efter.
Det är inte ens maten. Julbord innehåller alldeles för lite bacon om ni frågar mig
Utan LEDIGHETEN!
Sexton dagar ledigt.
En evighet ju.

Nu ska jag bara bestämma vad jag vill ha i julklapp.
Just nu väljer jag mellan en cykel och en kap- och gersåg.
Himla svårt val.

Vad önskar ni er?

Neeej, men vad synd

Min springkompis är lite hängig.
Har huvudvärk och lite snuva.

Inga 8 km idag, alltså.
Och det är inte mitt fel! Fatta hur bra det känns. Nästan som en extra fredag. Eller förstås, inte som en fredag. Så bra är det naturligtvis inte. Men ändå.

Om jag hade kunnat hjula, så hade jag gjort det.

Visst ja! Uppdatering och nya tag

Hur gick det med NaNoWriMo då?
Jo tack, det gick bra.

Va?! Har du skrivit 50 000 ord på en månad?
Jajamensan.

Hur dåligt är manuset?
I stort sett outhärdligt kasst.

Hur stora logiska luckor är det i handlingen?
Så stora att man med lätthet skulle kunna köra ett helt nöjesfält igenom det. Utan att vika ihop pariserhjulet.

Var det kul då?
Vissa dagar var det faktiskt riktigt festligt. Andra dagar var det... inte det.

Vad har du lärt dig av detta då?
Att det går att skriva ett romanutkast på en månad, men att det nog går bättre om man har tänkt liiiite på handlingen innan man startar.

Kommer någon att få läsa det?
Hahahahhahahaha.... det är större risk att jag dansar naken på scenen på nästa års fotbollsgala.

Vad har du för projekt i december då?
Nu börjar stora ekonomimånaden. Nu ska jag fixa trista saker som pensionsförsäkringen, sparande, avtal och annat aptråkigt som jag har skjutit på pinsamt länge.

Det låter så där lagom kul. Tänker du blogga om så tråkiga saker?
Absolut. Varför ska bara jag ha tråkigt? Jag räknar kallt med att läsarna av den här bloggen inte har några större krav på att bli underhållna. Då hade de nog gett upp för länge sedan.