Tjockisen läser

torsdag 4 december 2014

Lika trist som vanligt

I går var inte dagen då jag upptäckte det härliga med att springa.
Det var inte heller dagen då min kropp plötsligt fick ett lyckorus av endorfiner.

Istället var det dagen då jag frös, flåsade som en lungsjuk hundraåring i en stairmaster, fick lite ont i en tå, blev omsprungen av spänstiga 70-åringar och hade lika tråkigt som vanligt.

Men vi fick lite bättre tid än vi brukar.
Typ 30 sekunder bättre än vår näst bästa tid som vi fick i augusti.
Konditionen går ju inte framåt med stormsteg precis.

2 kommentarer:

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Jag brukar försöka ha som målbild att jag är en gasell de få gånger jag springer. Det går sådär.

Men du kommer ju ut! Det är jättebra gjort! Ju!

Den där tjockisen sa...

Mycket fin målbild. Dock har jag väldigt, väldigt svårt att se mig som en gasell. Jag är mer av en giraff - de ser inte heller ut att vara gjorda för att springa.