Sista arbetsdagen före jul

Notera: före jul.

Jag ska alltså tvingas jobba i mellandagarna! SKANDAL. Det har inte hänt på åratal. Vad är det för mening med att vara sin egen chef när man planerar så här dåligt? Jag får lust att ge mig själv smisk med förra månadens balansräkning. 

Nå, jag har i alla fall inte jättemycket som måste göras just idag. Lite bokföring bara. Visst finns det andra saker jag skulle kunna ta itu med, men det tänker jag högaktningsfullt strunta i. Varför göra idag vad man kan skjuta upp till mellandagarna?

Har bestämt mig för att låta 2023 bli ett sparår. Hänger på Fru Efficient Badass och ska tydligen börja mitt nya år med att rensa kylskåpet. Det blir säkert kul! Eller, det blir det kanske inte - men jag behöver verkligen någon form av projekt. Och eftersom all form av pysslande går bort kan man ju alltid spara lite extra pengar. Kanske kommer jag på något kul att göra med dem så småningom. Gå i tidig pension till exempel? Haha, I wish. 

Roligaste snålisen på internet

Eftersom min kollega har fått rådet från sin läkare att börja träna regelbundet, så gissar jag att jag också kommer att skaffa ett nytt träningskort och börja besöka Friskis igen. Det ligger ett bara 90 meter från jobbet så jag har liksom inte så mycket att skylla på. 

Snåla och träna alltså - 2023 låter redan som ett blivande toppenår. Suck!

Tappat styrfarten

Men fan då vad trist livet är just nu.

Jag vill verkligen ingenting alls. Ser inte fram emot något. Gör inte ett dugg mer än det som är absolut nödvändigt. Går till jobbet, äter, betalar skatt och glor på teve. Okej, jag duschar också. Men mycket mer är det inte.

Folk säger att sorgen blir lättare efter ett år. Men jag är inte säker på att det är sant. Första tiden höll jag igång på rent adrenalin. Fixade allt som behövde ordnas, rensade hemmet från prylar, flyttade, köpte motorsåg och började såga ned orimligt många träd. Tog mig igenom storhelgerna. Men nu tycks jag ha fått pyspunka. 

Så här vill jag inte ha det.

Något måste uppenbarligen göras. Frågan är bara vad?

Nå, i väntan på att jag kommer på vad detta något kan vara, tänker jag passa på att gnälla lite om mat. Då och då går jag ut och äter med kunder. Nu senast på ett coolt hamburgerställe. Ni vet ett sådant där ställe med sjukt genomarbetat koncept, inredning som får en att säga "men wow" och hamburgare med bonniga namn till en kostnad av 150 spänn.

Hur smakar det då? Tja. Jag kan leva med att få en hamburgare som är betydligt blodigare än den medium som servitören utlovade. Jag kan också stå ut med att serveras en oannonserad bytta med äcklig tryffelmajo (den kunde man ju ställa på bordet bredvid där den kunde stå och lukta unket). Men jag tycker att det är oförlåtligt att strö en massa stark ost på pommes friten utan att tala om att man planerar sådana illdåd. 

Nästa gång går jag till McDonalds! Mina smaklökar är inte coola nog för hantverksburgare.

Saker jag funderar över

Har folk verkligen en favoritadvent?

Jag anar ett blivande scoop.

Och har inte folk annat att göra än att svara på helt meningslösa frågor i december? Om den här enkäten fick jättemånga svar så misstänker jag att folk överdriver lite när de tjatar om hur fruktansvärt stressade de är i december.

Fast allra mest undrar jag hur festligt det är att jobba på Aftonbladet, egentligen. Jag kan tycka att mitt jobb är rätt meningslöst många dagar, men i jämförelse med att behöva sitta och hitta på den här typen av läsarenkäter verkar mitt arbete inte så illa.

Eller? Det kanske är grymt kul? Kan det vara resultatet av en intern vadslagning? Vad kan vi folk att svara på - flest svar slipper tömma diskmaskinen. 

Oavsett så slår det ju att gå längs motorvägen och spetsa skräp med en vass pinne. Jag vet, jag har testat. 

Grey month - dito liv

Nämen, nu är livet inget vidare kul. Jag är ju en sådan där lätt udda människa som brukar gilla november, men i år känns allt rätt trist. 

Jag vill ingenting alls. Jag är inte glad. Inte direkt ledsen. Inte någonting, egentligen. Mest likgiltig.

Jag tänker skylla detta på vädret.

Men skärp dig, Göteborg!

Så vad gör man? Förutom att äta lussekatter då, så klart. Det har jag redan testat cirka 20 gånger redan. Och kommer att testa ungefär 20 gånger till innan frysen är tom. Det har inte hjälpt hittills, men jag har inte gett upp. Det kan fungera!

Vad gör ni när tillvaron känns meningslös?

Black Friday

Ska ni shoppa något idag?

Jag ska det troligtvis inte. Det är aldrig någon vidare rea på bacon och wienerbröd. Och det är nog (bortsett från verktyg) det enda som skulle kunna få mig att köa utanför en affär.

Nej, nu ljög jag. Ibland följer jag med vänner när det är utförsäljning någonstans. Som på Lexington. Men efter att ha sett samma diarréfärgade handdukar tre år i rad tappade jag faktiskt lusten att hänga med just dit.

Fast jag skulle faktiskt behöva är en matta, en tv-bänk, en ny pump och en liten varmvattenberedare från den här sidan om 90-talet. Äsch, orka!

Anar jag lite konsumtionskritik här, kanske?

Det är lika bra att hålla sig undan. För även om jag inte gillar att shoppa så händer det att jag drabbas av bristande impulskontroll och då kan jag komma hem med ungefär vad som helst.

En sådan här kanske?

Göteborg är kasst på väder

Snösmockor! Snöåskväder! Bandvagnar! Kaos!

I resten av landet alltså.

I Göteborg: 1,5 cm slask. 

Helt odramatiskt ju

Det gick till och med utmärkt att cykla. Allt som krävdes var att jag föste undan lite snö från sadeln. Så mesigt. Inget pulsande, inget skottande, inget hela-kvarteret-hjälps-åt-att-knuffa-bilar. Bara snöblandat regn. Det värsta vädret som finns.

Men helgen var bra. Jag hann tömma min regnvattentank, plocka upp det sista av årets potatisar och morötter innan tjälen slog till och så 3000 vallmofrön. 

Ja 3000 stycken. Ungefär. Jag räknade inte. Och det tror jag inte att fröfirmorna gör heller. Med tanke på hur många som brukar gro (ungefär 0 av 1000) är jag inte helt säker på att det verkligen är frön de skickar. Det kan vara damm.

Det kan också vara så att jorden runt mitt torp helt enkelt inte är lämplig för vallmo. Men det skulle ju vara en trist förklaring. Vi får se till våren. Just nu tänker jag i alla fall fantisera om blommande fält med vajande röda blomblad.

Fruktlösa försök att inte känna mig som en snattare

Det går faktiskt framåt med min äppelodling. I år räckte frukten till två äppelpajer och två burkar äppelmos. 

Men det var inte det jag tänkte skriva om. Utan vårt fruktfat på jobbet. För varje måndag när vi kommer till kontorshotellet står det ett stort fat med frukt i köket. Trevligt. Ibland finns det godis också. Ännu trevligare. Och ibland finns det påsar med direkt oätliga saker som fikonbollar med aprikos och kanel. Rätt otrevligt faktiskt.

Frukt är ju gott, så nästan varje dag tar jag en banan, clementin eller i nödfall ett äpple. Nu uppstår ett problem. För jag vill även ha kaffe. Dessutom vill jag gärna ta av mig mössa-vantar-halsduk innan jag blir tokvarm. För att sedan kunna ta mig uppför två branta trappor och igenom tre låsta dörrar kör jag ner allt utom min kaffekopp i väskan.

Och sedan blir min hjärna uppenbarligen upptagen med annat. För nästan varje dag när jag kommer hem hittar jag en banan, clementin eller ett nödfallsäpple i väskan. Och då känner jag mig som om jag har snattat. Det har jag ju inte såklart. Hade jag ätit frukten på jobbet så hade jag inte tänkt på saken. Men nu känns det ungefär som om jag hör till den grupp av människor som plockar med sig toalettpapper från sin arbetsplats. Du använder det där, du tar inte med det hem! Okej?

Och där avslutar vi dagens avsnitt av Veckans i-landsproblem.