Hoppas, hoppas

Jag har fått ett nytt jobb.
Eller ett jobb till. Det är liksom så det funkar i min värld.
Förra månaden hade jag verkligen behövt fler uppdrag.
Nu däremot, sitter jag till hakan i bollhavet och försöker att inte missa allt för många passningar.

Till saken.
Det nya jobbet innebär att jag får chansen att prova ett nytt medel mot celluliter.
Vad sägs om det? Va? Va?

Det måste ju vara ödet.
På min sida, för en gångs skull
Nu hoppas jag bara att det funkar också.

Och så är det lördag också.
Om jag hade kunnat hjula så hade jag gjort det.
Nu nöjer jag mig med att sittdansa lite i min kontorsstol.

Tajming, min bästa gren

En av mitt livs stressigaste veckor.
Någonsin.
Då tar jag fel kaffe när jag panikhandlar kvart över tio på kvällen.

Koffeinfritt?
Jo man tackar.
Precis vad jag behövde imorse.

Och på den vägen är det...

69,8 och en upptäckt

Jag har celluliter på överarmarna.
Oh happy day!

Jag återkommer när jag har repat mig från denna upptäckt.
Håll inte andan medan ni väntar.

Finns det vax?

Jag har ett litet dilemma.
Det handlar om mina ögonbryn.
Ja, jag sa att det var litet.
Vi kan ju inte diskutera världsfreden varje dag här på bloggen.
Okey?
Ögonbryn alltså.

Ni vet hur ögonbrynen ibland ser ut på män över 70?
Jättelånga, buskiga virvlar som når halvvägs till hårfästet.
Sådana strån har jag i mina ögonbryn.
3-4 centimeter långa och lite lätt lockiga.

Problemet är att jag i stort sett BARA har sådana.
Glest utplacerade strax ovanför ögonen.
Om jag plockar bort alla gubbstrån uppstår kala fläckar.
Små flintar helt enkelt, mitt i ögonbrynen.
Inte bra.

Jag behöver verkligen ögonbryn!
Med tanke på hur intetsägande mitt ansikte är skulle jag egentligen behöva Brooke Shields ögonbryn.
Men de är ju upptagna.
Alltså får jag göra det bästa av situationen.
Men frågan är: vad är bäst?
Fläckvisa flintar eller ögonbrynshår som plötsligt fladdrar i vinden?
Kan man klippa en tjusig ögonbrynsfrisyr?
Eller finns det månne ögonbrynsvax?

Att ta bort dem helt och sedan rita nya på en plats där Gud aldrig tänkt att det ska finnas ögonbryn tycker jag verkar vara lite överkurs.
Överkurs är verkligen inte min stil.

Även de bäst lagda planer

Idag hade jag en plan.
Bollarna, ni vet. Bollarna.
Jag skulle vara ruskigt effektiv.
Fråm det ögonblick jag stegande in på kontoret till dagens slut.
Rasande effektiv, rent utav.

Det gick som vanligt.
Klockan 10 var jag inne på min tredje kopp kaffe.
Och... tja, det var väl ungefär allt jag hade presterat.

Jag tor att jag gör bäst i att hålla den här bloggen anonym.
Ifall jag skulle behöva ett nytt jobb någon gång.

Jag skrev i och för sig en text också.
Men den försvann när datorn hängde sig.
Sedan gick jag hem.
Helt utmattad.
Ett mysterium, nästan.

Depå-effekt?

Jag känner mig lite orolig.
Den där migränmedicinen verkar vara långtidsverkande.
Hela söndagen gick åt till att vara lite efter.
Eller ganska mycket efter, om vi ska vara noga.

Mycket tyder på att min hjärna inte fungerar som den ska.

Mina damer och herrar (?)
Finns det några sådana kvar. Det var länge sedan vildhunden påpekade att det var torsdag.
Kanske har han insett att det aldrig kommer att bli någon vidare action här.
Ett halv kilo upp och ett halvt kilo ned.
Repetera.
Hur spännande är det egentligen att läsa en totalt stillastående viktblogg?
Jag gissar att jag får storstryk av Landet runt på teve.
Fan, JAG skulle hellre titta på Landet runt.

Hmm... rättning i ledet. Åter till ämnet.
Bästa läsare (bättre)!
Jag ger er:
Bevisföremål A - 2 st blåbärspajer.
Ja, det blev två eftersom jag hällde 2 matskedar salt över blåbären i den första.
Blåbär + salt = inte så lyckat.

Bevisföremål B - Riktigt dålig shopping
Något sur gick jag ut till affären för att köpa mer smör.
Jag betalar som den ansvarsfulla samhällsmedborgare jag är, vinkar glatt och artigt adjö och promenerar muntert därifrån.
Utan smöret.
Och det var inte så att jag hade köpt något annat.
Närå. Jag bara betalade och gick.
Så mycket pengar har jag.
Bara går omkring och delar ut dem sådär.
Jomen.

Bevisföremål C - Moonade gården
Normalt gillar jag att laga mat.
Framför allt när jag får ha mitt långa fina förkläde på mig.
Det får jag nästan jämt.
Jag är snäll på det viset.
Alltså flaxar jag ofta omkring i köket i förkläde samtidigt som jag leker Nigella.
Ibland leker jag Gordon också.
Eller Jamie.
Då läspar jag lite lätt.
Väldigt sällan Floyd. Jag gillar inte att  laga mat när jag är full.
Nå, även igår hade jag på mig mitt förkläde.
Som går enda ned till smalbenen.
Fatta bekvämt!
Ganska snyggt också.
Så när jag behövde gå ut med soporna brydde jag mig inte om att ta av det.
Det var inte förrän jag var på väg tillbaka från soprummet som jag upptäckte att det blåste lite kallt.
Jag hade visst tagit av mig tightsen eftersom det var så varmt.
Glömde det.
Nu hade jag visserligen ganska ordentliga trosor på mig.
Ni vet sådana som nästan har som små ben.
Och långärmad tröja.
Hur många röstar för att mina grannar trodde att det var väldigt korta shorts jag hade på mig?
Alla, visst?
Det måste de väl ändå ha trott?

Och om inte det är bevis nog så borde väl detta inlägg undanröja alla tvivel.
Den där medecinen är inte bra för mig.

I rättan tid

Men det var väl så dags?
Jag har äntligen lyckats ställa om tiden här på bloggen.
Jag hade tydligen ställt in mig på stillahavstid.
In my dreams...

Det tog mig bara drygt ett år att hitta rätt knapp.
Jag är en sådan där hacker, jag.
Nu ska jag hacka mig in i banken och göra lite överföringar.

Om världsbanken kraschar så vet ni att jag lyckades.
Eller så bakar jag blåbärspaj istället.
Det kan också hända.