Den där lyckan som fyller en när man inser att de där tjugo jätteglada och morgonpigga dagisbarnen på hållplatsen faktiskt inte ska åka med på samma spårvagn som man själv... Den känslan. Den pratar man inte gärna så himla högt om.
Man är i detta fallet förstås någon helt annan och säkert mycket obehaglig person. Inte jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Små barn och snö gör sig oftast bäst på kort!
Den största glädjen skulle jag säga!
Och gör både vågen och kullerbyttor inombords.
Hurra för dagisbarn som åker med annan vagn!
Markattan
Hahaha! Förstår känslan!/Eva i Skåne
herr störnell - eller mitt på dagen. Jag tycker att glada barn är mycket mysigare när jag har fått ett par koppar kaffe till.
singelmamman - ja, fast verkligen bara inombords. Skulle jag försöka göra en verklig kullerbytta skulle jag troligtvis bryta något.
markattan - det är alltså inte bara jag? Eller man.. de där obehagliga människorna som tycker sådant, alltså.
eva - så skönt, nu känns det lite bättre.
Det finns de dagisfröknar som i hemlighet jublar när halva barngruppen är sjuk, eller ledig. Helst om det är de där allra jobbigaste sketungarna.
Har jag hört alltså.
Och jag kunde posta kommentaren utan att bevisa att jag är en robot! Känner mig busig. :)
Agneta - haha.. kan det verkligen finnas sådana? Tänka sig. Och grattis till att inte vara en robot, förresten.
Skicka en kommentar