Lucky me

Det verkar som om min hyresvärd har lagt ned det där med skötsel av gården.

Det här är min utsikt från köket.

Fatta hur bra det är!

Jag kommer inte att behöva tvätta fönstren förrän i november.

Tidigast.

Och då är det ändå kolsvart.

Så då kan man lika gärna låta bli.

Nu ska jag bara hitta något snabbväxande som jag kan plantera utanför mina övriga fönster.

Bambu?

Räkna med tjockisen

Yrkesskadad kommenterade mitt räkneexempel nedan.
Det blir kanske drygt 100 kokböcker, dårå.
Om det ska vara så noga...

Men det blir ganska uppenbart att det inte är matteböcker jag ska skriva.

Jag har räknat med sinus och derivata.
En gång i tiden.
Nu vet jag inte vad det är.Jag undrar vad jag har tryckt in i hjärnan istället för matteformler?
Schlagertexter?
Allmän kändiskunskap?
Trehundra olika koder och lösenord?
Bra byte, där!

Jag och Nigella

Smarta Ulrika gav mig tipset att ge mina stekta fiskbullar ett tjusigt namn.
Det gav mig fler idéer.
Det finns för få kokböcker i det här landet.
Alldeles för få.
Det ges nog bara ut två i veckan.
200 nya kokböcker om året.
Hur ska det kunna täcka behovet?

Jag måste så klart ge ut en egen!
Det är ju givet.

Frågan är bara vilket tema jag ska ha?
Stora baconboken
Saker du kan äta istället för riktig mat när du bara inte orkar
Piffa upp ditt pulvermos
Rostat bröd - grunden i din nya diet
Saker som kan kombineras med brieost

Jag ser ett helt förlag växa fram.
Huka er ICA!

Gårdagens lärdom

Inte lyssna på kvartersbutikens filmtips.

Lucky Me kan vara den sämsta filmen någonsin.
Jag misstänker att den dödade betydligt fler hjärnceller än vad ett rejält fylleslag skulle ha gjort.
Delar av hjärnan gav nog helt enkelt upp.
Packade ihop.
Slog igen.
I ren ilska.

Idag känns huvudet ovanligt trögt.
Jag får passa mig.
Om jag skulle se Göta Kanal nu så skulle det antagligen leda till total hjärnsmälta.
Då har jag bara en karriär som organdonator att se fram emot.
Inte direkt vad jag drömde om som liten.

Livsfilosofi

Man ska lära sig något nytt varje dag.
Tycker jag.
Om man orkar, alltså.
Det gör man ju faktiskt inte alltid.

Igår lärde jag mig hur man gör fiskfärs och ugnssteker fiskkakor.
Då kände jag mig lite nöjd.
En stund.
Som Nigella, ungefär.
I mitt huvud alltså. Det finns ingen spegel i mitt kök. Och då kan man vara Nigella om man vill.

Men sedan skulle man ju äta dem också.
Smakade stekta fiskbullar.
Så lagom glammigt.

Jag vet vad jag borde göra

För ett tag sedan köpte jag ett träningskort.
Jo, faktiskt.
Men sedan hände något.
Eller, det hände kanske inte så mycket.
Typ inget alls.
Med just kortet...
Om det inte möjligtvis har blivit lite dammigt, eller så.
Men inte mycket annat.

Vad kan man skylla på nu då?
Förslag?

Sådärja

Det var bättre.
Jag har återuppstått från de halvdöda.

Nu ska jag bara återställa koffeinbalansen i kroppen.
Sedan är det dags att börja fundera på en sommarhobby.
Vad ska man egentligen ägna semestern åt?

Stirra-rätt-ut-i-luften är en favorit.
Men den känns lite B när folk frågar vad man har gjort på semestern.
Ett ärligt svar har ungefär samma effekt som att säga att man passat på att sitta av ett kortare fängelsestraff.
Folk fattar helt enkelt inte grejen med stirra-rätt-ut-i-luften.
Det förstärker bara min allmäna uppfattning om folk.
Det finns för mycket av dem.