2 - Min första kärlek

Jag har precis insett att det här kommer att bli besvärligt.
Jag minns nämligen inte speciellt mycket av min barndom.
Eller ungdom.
Eller tiden fram till nu.
Jag har osorterade ögonblick som jag kommer ihåg.
Men det mesta är helt borta.

Man skulle kunna misstänka att jag varit kidnappad av Ufon väldigt ofta.
Men jag tror faktiskt att jag för det mesta har tänkt på annat.
Att fånga dagen är so not me.

Nå, det här kan ändå vara sant.

Min första kärlek var Pelle Svanslös. Det tog ett tag innan jag greppade själva kärlekskonceptet och fattade att det var meningen att föremålet för ens känslor helst inte skulle vara fiktivt och om möjligt gärna tillhöra människosläktet. En besvikelse, verkligen.

Min första mänskliga kärlek träffade jag på dagis. Han hette Jesper. Jag gissar att jag blev kär i honom för att han och jag var de enda barnen som inte behövde sova middag. I stället fick vi tillbringa 40 minuter ensamma i ett lekrum varje dag. Jag minns inte hur han såg ut eller om känslorna var besvarade. (Troligtvis inte, alltså.) Däremot minns jag att vi brukade moona förbipasserande genom fönstret vilket ledde till ett abrupt slut på dagisfröknarnas vilostund och upprörda samtal till våra föräldrar.

Sedan började en tuff tjej som hette Sussie på dagiset och då gissar jag att jag glömde Jesper. Jag var ju fullt upptagen av att försöka övertyga mamma om att jag skulle få byta namn. Till Sussie, alltså. Det fick jag inte. Lite synd. Jag har alltid föreställt mig att mitt liv hade blivit helt annorlunda om jag hade hetat Sussie. Men det är ett ämne för en annan blogg.

Det trodde jag inte när jag vaknade imorse

En gång varannan månad eller så använder jag några droppar sesamolja.
I går var en sådan dag...

I dag upptäckte jag att flaskan hade vält i kylskåpet.
Och att jag tydligen inte hade stängt locket ordentligt.
Sesamolja är väldigt tunn...
Och dryg.
Tre droppar räcker gott för att både ge smak och doft.
En deciliter i kylskåpet är aningen... överväldigande.
Varken Cillit Bang, Ajax eller Yes verkar kunna få bukt med lukten.

Men nu har jag i alla fall nydiskade baconpaket.
Vem hade kunnat tro det?

1 - Jag, mitt favoritämne

Vi har redan konstaterat att jag är fet, lat och medelålders.
Men mer då?
Vad döljer sig bakom det gråa tantskalet?

Inte mycket faktiskt.
Inga stormande passioner. (Om vi bortser ifrån den för bacon då, alltså)
Inget lysande intellekt. (Hahahahaha... bara tanken!)
Ingen social begåvning (Allvarligt, jag tror att jag var 25 innan jag förstod att frågan "Hur är det?" helst inte skulle besvaras med en femminuters monolog om allt som var fel i mitt liv.)

När jag växte upp var jag omväxlande söt, ful och direkt grotesk (perioden innan de fick bukt med mitt underbett.) Ena året var jag pytteliten, nästa år var jag plötsligt längst i klassen. Ena terminen blev jag jagad av pojkar som ville pussa mig, nästa termin var det bara hunden som fortfarande ville pussas. Denna utseendeförvirring gjorde mig aningen osäker och klart ovillig att spegla mig på morgonen. När pendeln till slut stannade på helt medelmåttig kände jag mig ändå ganska nöjd. Det kunde ha varit så mycket värre.

Jag drömmer fortfarande om att arbeta med djur, mat, växter, konst eller hantverk. Trots alla uppenbara bevis på motsatsen så inbillar jag mig fortfarande att jag någon gång ska upptäcka att jag faktiskt är bra på något. Hittills har jag bara mött bistra besvikelser på den fronten.

Lat är kanske ändå ordet som beskriver mig bäst.
Nu orkar jag till exempel inte skriva mer.
Jag vill se på tv.

30 saker att skriva om

Det här är ju alldeles toppen.
Kanske?
En hel massa roliga och intressanta människor har redan gjort det.
Alltså måste det ju nu vara hög tid för oss trista eftersläntrare att hänga på.

Jag ser fram emot 30 dagar då jag inte behöver fundera i timmar på vad jag ska skriva om.
(Ok, kanske inte timmar då. Men minst flera jobbiga sekunder)
Ämnet är redan fixt och färdigt.

Så detta är alltså vad ni kommer att bjudas på de närmaste 30 dagarna.
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Jag gissar redan nu att ni kommer att få läsa fantastiska avslöjanden och hjärtskärande öden.
Fast kanske då främst på andras bloggar.
Här blir det troligtvis mest lite gnälligt.

På dag 4 vågar jag redan nu gissa - bacon.

Körsbärprisad

Jag har fått ett fint pris av hemska tvillingen.
Villkorat visserligen, men hej, man får vara tacksam för de priser man får.
Det är ju inte precis som att nobelkommittén springer ned min ytterdörr för jämnan.
Villkoren då?
Jo, jag ska:

1. Tacka!
Lätt. Tack så hemskt mycket. Framför allt för den fina motiveringen. Som om jag inte skulle kunna skriva något tråkigt... I wish. Det är ju vad jag tilbringar hela mina dagar med att göra. När jag inte är sjuk då alltså.

2. Nämna 3 favoritförfattare och en bok av varje.
Betydligt svårare. Men här är tre av mina favoriter.
John Steinbeck - Vredens druvor
Jerzy Kozinski - Den målade fågeln
Lars Norén - Kaos är granne med gud. (Visserligen ingen bok, men oj vad jag inte bryr mig om det)

3. Ge priset vidare till 5 andra bloggare
Och här blir det ju jobbigt. Är det bara jag som tänker på inflationen? Va? VA?
Dessutom börjar jag bli utmattad nu.
Därför ger jag alla priserna till PGW i förhoppning om att hon kanske någon gång ska börja blogga igen.
Om inte, så lär ju priserna i alla fall inte fortsätta föröka sig okontrollerat.
Jag är helt emot okontrollerad förökning.
Framför allt av sorkar.

Ny dag, nya krämpor

Men vad fan?!
Hur jävla lång tid ska det ta att bli frisk, egentligen?
Idag blev jag plötsligt nästan döv.
Med omedelbar verkan.

Som tur var hade jag precis blivit klar med en intervju.
Kunde ju blivit jobbigt annars.
Sedan talade jag om för de andra att jag skulle gå hem.
Jag hörde inte vad de svarade, så jag gissar att de sa något i stil med "Självklart, gör det. Ta du ledigt i morgon också så att du får vila ut ordentigt."
Hoppas att jag är bra på läppläsning.
Det kan även hända att någon sa "Det bor tre pandor i din ryggsäck. Hoppa inte över 4000-milsservicen."
Läppläsning blir faktiskt nästan omöjligt när folk har skägg.

I´m back!

Bacon smakar gott igen!
Istället för att smaka gammal fotsvett har det fått tillbaka sin normala status som favoritföda.
Happiness!
Tro mig!
Efter veckor då allt jag kunnat få ner har varit yoghurt och vitt bröd är detta ren lycka.

Jag gissar att den trippla magvalken kommer tillbaka om en vecka eller två.
Nåja. Win some - lose some.
Just idag känner jag mig som en vinnare.