En sak mindre att oroa sig för

Jag kanske inte behöver ägna överdrivet mycket tid åt att googla recept på squash.
75 procent av dem verkar nämligen skrumpna ihop och resultera i små gröna dadlar av allt annat än imponerande storlek.
Borde kanske vattnat lite mer.

Och nu kommer jobbångesten krypande

Vad hände?
Hur kan jag bara ha en veckas semester kvar?
Hur är det möjligt?

Jag skulle ju göra en massa saker.
Skriva, måla, träna, njuta, vila, dricka drinkar, hänga i hammocken, snickra ett tak, laga nya maträtter, bli en ny människa, såga ved, plocka svamp och cirka 200 saker till.
Jag har knappt hunnit med något alls.

Då är frågan, ska man försöka hinna med allt under sista veckan, eller helt enkelt skjuta på det mesta till nästa år?

The queen of prokrastinering lägger pannan i djupa veck och funderar...

Mot civilisationen

Nu försvinner jag till bebodda trakter för några dagar.
Där planerar jag att ägna mig åt civiliserade saker som att:
klippa mig
bada badkar
dricka kranvatten
låta bli att kolla om jag har fått en fästing var 3 minut
titta på film
ha sandaler utan att oroa mig för tidigare nämna fästingar

Foppatofflorna får inte följa med.

Teodicéproblemet

...har jag faktiskt inte funderat det minsta på idag.
Istället har jag klippt gräset.
Ja. I värmen.

Fast för en kort sekund trodde jag nästan att jag höll på att få en uppenbarelse.
Men det var bara svett som runnit ner i ögonen.

Nu ska jag nog tänka lite på kall öl.

Hjärnsmälta

Jag skulle inte påstå att jag är direkt snabbtänkt i vanliga fall, men värme gör konstiga saker med min hjärna.
I går stod jag i en minut och försökte låsa upp dörren till torpet genom att trycka på bilnyckeln.
Det fungerade inte.
Hann till och med oroa mig ett ögonblick för att jag glömt radion på och laddat ur batteriet.

Jag tror att jag väntar med att fundera på relativitetsteorin till i höst.

Nu ska vi prata väder

Tokvärme, ösregn, tokvärme, ösregn, tokvärme...
Jag vet inte vad ni tänker, men jag tänker - KANTARELLER!

Och så svettas jag.
Det var väl allt.

Evolutionen och jag kommer inte överens*

Något måste ha gått fel när jag monterades.
Mina fötter passar liksom inte klimatet här uppe i norden och tyvärr inte med skomodet någonstans i den kända världen. (Jag har ännu inte helt gett upp hoppet om att det någonstans i Amazonasdjungeln kan finnas en stam som har uppfunnit en snygg sko som faktiskt passar mina fötter. Hoppas! Hoppas!)

Jag har haft nageltrång sedan jag fick mina allra första par skor.
Mina tånaglar är för breda för mina tår.
Mina tår är håriga.
Hälarna är smala, medan resten av fötterna är breda. Tänk anka!
Högklackat utlöser seriös kramp efter cirka 6 minuter. 15 minuter om jag sitter ner. Och med seriös kramp menar jag den typen som utlöser ofrivilliga sparkar, spastiska ryckningar, spontant avtagning av skor följt av några minuters silly walk under utstötande av ljudet aoou-aaaoou-aaoouu. (Väldigt impopulärt beteende på konferenser)

Mina fötter har också den helt oanvändbara förmågan att svettas även när de är iskalla.

Min teori är att jag har fått ett par överblivna neanderthalfötter.
Eller kanske att jag skulle varit en hob.

Frågan är vart man ska vända sig för att klaga?
Darwininstitutet?
ARN - jag har en reklamation här.

*Rubrik helt ogenerat stulen från Fredrik Lindström.