Happy påsk!

Hurra det är långhelg!
Som jag har längtat...
Problemet med att längta så enormt mycket efter fyra lediga dagar är bara att man riskerar att bygga upp orimliga förväntningar.

Jag har liksom mer eller mindre planerat att den här helgen ska bli starten på mitt nya inspirerade liv. På något sätt har jag lyckats inbilla mig att jag ska hinna läsa fyra eller fem böcker, måla en eller ett par tavlor, påbörja ett bokprojekt, skriva klart ett tal, gräva upp delar av trädgården, vårstäda hela torpet, baka lite gott och rejält bröd, lära mig hur min nya mobil fungerar, göra en affärsplan för mitt nya företag, börja motionera och dessutom hinna bli riktigt, RIKTIGT utvilad.

Jag misstänker att jag kanske har tagit på mig lite för mycket.
Risken finns att jag fastnar framför teven.
Snopet!

Inspirerad av singelmamman

Hon har öppnat sin deklaration...
Det kanske jag också borde göra?
Även om jag får magknip av tanken.

oooookej, vi kör.
Håll tummarna!

Öööh... alltså, det här med deklaration var mycket enklare innan jag hade företag.
Men tydligen ska jag få 301 kronor tillbaka eftersom jag har ett underskott av kapital. (Ha, som om det var en nyhet?)
Däremot är inte mina inkomster redovisade.
Tydligen tycker Skatteverket att jag ska hålla reda på dem själv. (Ha! Det kan de ju tro.)

Jag gör som vanligt. Skickar alla papper till redovisningbyrån, stoppar fingrarna i öronen, visslar lite och tänker på något annat.
Det brukar funka.

Jag vet hur det känns, Västtrafik

Den här veckan har Västtrafik haft problem med realtiden.
Det är ett uttalande jag kan sympatisera med.
Jag fattar inte alls vart min tid tar vägen.

I dag har jag enligt klockan tillbringat åtminstone 8 timmar på min arbetsplats. Ändå har jag uppenbarligen inte producerat mer text än vad jag rimligtvis borde klara av på cirka 45 minuter. Vad jag har gjort istället är en gåta.

Visserligen fanns det tårta, men hur mycket tid kan man egentligen ägna åt en sådan? Inte 7 timmar och 15 minuter, va?

Nu ska jag betala räkningar. I det här tempot lär jag vara färdig med det lagom till påskafton.
Så opraktiskt.

Hurra, i princip, alltså

Det är ju ändå fredag. Typ.
Man ska bara genomlida ytterligare nio timmar på jobbet innan man kan börja njuta av det.
Men ändå. Yippie, liksom.

Att det har blivit fredag är ungefär det enda bra som har hänt den här veckan.

Så praktiskt

Det här var väl oväntat.
Att vakna 05.30 hör inte till vanligheterna i det här hushållet.
Tyvärr vaknade jag inte för att jag är utsövd.
Stress och huvudvärk heter väckarklockan i mitt fall.

Så vad gör man nu?
Jobbar?
Läser tidningen?
Eller ägnar dubbelt så lång tid som normalt till att ha klädångest?

Gissar på det sista.

"Nästa Getebergsäng"

Det där var dagens mest oväntade replik.

För jag bor inte alls vid Getebergsäng.
Inte ens i närheten.
Snarare åt rakt motsatt håll.
Men jag råkade läsa en bok...

Nu ska jag snart sätta mig i bilen och åka till landet.
Jag misstänker att det är bäst att låta det vara tyst i bilen.
Om jag sätter på en ljudbok är risken att jag hamnar vid Stockholms slott.
Det skulle inte vara bra. Jag har nämligen redan planerat exakt vad jag ska ha på mig hela helgen och min rutiga flanellpyjamas skulle antagligen vara helt fel på slottet.

Wooohoooo det är fredag

Bara åtta arbetstimmar (nu talar vi förstås principiellt här. I verkligheten handlar det kanske om max tre timmars faktiskt arbete och fem timmars möten, briefer, samtal om vädret, kaffedrickande, toalettbesök, telefonsamtal, informationssurfande som går över i bloggläsande, stirrande på någon annans skärm, svarande på mail och stirrande rätt ut i luften) innan det äntligen är helg.

Som jag har längtat.
Visserligen kommer jag att behöva jobba under helgen.
Men ändå, det är ju helg.
Och sådant gillar jag plenty.

Jag tänker sitta och huttra i min stuga och leka att jag är Moa Martinsson.
Jag är kvinna och jag har två äppelträd, så likheten är slående.
Misstänker dock att det ena äpelträdet kommer visa sig ha dött till våren, så det gäller att passa på.