Man vänjer sig

Jahaja. 

Livet är fortfarande ett kaos. Men det är ett kaos som har blivit vardag. Rutin. Jag har vant mig. Och börjar bli lite rastlös. Så varför inte börja blogga igen? Jag behöver lite trams. 

Och min blogg kan vara ungefär det tramsigaste jag vet. Rätt plats alltså.

När saker går sönder

Ibland händer det så svåra saker att man inte kan skriva om dem. För då blir det verkligt. Om man inte formulerar det så kan man låtsas att det inte finns.

Där är jag just nu.

Jag är frisk. Men allt annat är ett långsamt kaos.

Så småningom känns det säkert vettigt att skriva om saker som att jag aldrig någonsin lyckats äta upp innehållet i en marmeladburk innan den passerat sitt bäst-före-datum. (Jag tror att jag gillar marmelad, men det tycks jag aldrig göra mer än en vecka.) Men just nu blir jag alldeles "hur-kan-jag-tänka-på-marmelad-när-hela-livet-går-sönder-vad-är-jag-för-slags-människa-egentligen?" så fort jag närmar mig bloggen.

Vi hörs!

Plötsligt händer det

Västsveriges fulaste löparskor har gått i pension.
Jag har köpt nya!

Planen var att köpa ett par snygga skor den här gången. Men tyvärr visade det sig att mina fötter inte är kompatibla med snygga skor. Låter jag bitter? I så fall beror det på att jag är det.

Men jag tycker ändå att grått + orange är ett fall framåt i jämförelse med lila + neongrönt. Eller?

Blev jag snabbare i mina nya skor? Nej så klart inte.
Fick jag lite nageltrång?
Klart att jag fick.

Grattis till oss alla

Vi gjorde det!
Vi överlevde februari.

Jag är så stolt.

Mäktigare än svärdet, men klenare än sågen

Om man har för många saker på sin hyvelbänk så kan det hända att man av misstag råkar såga av sin penna. För att den ligger lite klämd under ett par brädor och några verktyg och lite andra saker som man borde städat undan innan man sågade.

Strykmåttet klarade sig utan skador.  Linjalen också.

Jag är lika delar tacksam och förvånad varje gång jag går ifrån kursen utan att behöva bära med mig någon kroppsdel i en påse.

Egentligen borde jag nog gå en kurs med lägre amputationspotential. Tova ull? Nej, där använder man väl nålar som man kan sticka sig på eller köra in i benet. Matlagning? Brännskador och knivar. Kör? Lynchning pga falsksång.
Finska?

Att glo på gräs

Enligt SMHI, yr.no och danske bank skulle det bli vårväder i helgen, så jag tog lite ledigt. Långhelg på landet. 8 plusgrader minsann. Sådant gillar man ju.

Så jag blev lite förvånad när jag kom fram och det såg ut så här.

Noll vårkänslor infann sig.

Men det rättade till sig. Efter två dagar var all snö borta och de traditionella snödropparna (som självklart måste fotograferas eftersom det troligtvis är lag på det) hade tittat upp.

(Misstänker att det inte är lag på oskärpa. Det är mer en egen preferens, tydligen.)

Och nu är februari nästan slut. Närapå fantastiskt ju. Snart vår!

Ok, ok jag veeeet! Mars är inte en vårmånad. Mars är den där tiden då det blir ett par plusgrader och sedan kommer det massor av snö, som sedan hinner halvsmälta innan det fryser till igen och halva landet förvandlas till en isgata av frusen slask. Och sedan kommer det lite sol och vi blir glada, fast sen kommer det förstås en storm som tar med sig ytterligare några delar av växthuset och de små plantor som står i fönstren bestämmer sig för att få pest, tvinsjuka och svartsot, efter det regnar det oavbrutet på tvären i två veckor, ibland är det snöblandat, man tappar ytterligare ett par handskar och det finns plötsligt ett hål i ens mössa.
Mars alltså, det ska bli kul.

Blandade känslor

Det är förstås tråkigt när kollegan måste gå hem och vabba.
Jättetrist. Så klart.

Men det finns ett wienerbröd. Som nu inte behöver delas.
Världen är inte alltigenom ond, tydligen.