Dags att uppdatera höstgarderoben

Var i hela fridens namn hittar man en snygg keps?
Eftersom jag inte trivs i min peruk (känns ungefär som att gå omkring i en pälsmössa som sticks lite) har folk i min omgivning helt enkelt fått vänja sig vid att jag är skallig. De bryr sig naturligtvis inte det minsta eftersom de precis som alla andra mest går omkring och funderar på hur de själva uppfattas. Som man ju gör.

Men.
Det är fan kallt att vara utomhus utan ett hår på huvudet.
Alltså behöver jag någon form av huvudbonad.

Detta känns extra bittert för en människa som hela sitt liv hatat att ha något, what so ever, på huvudet. Från den blåa stickade mössa med renar och stor tofs som jag knölade ned i skolväskan i samma ögonblick som min mamma inte längre kunde se mig från fönstret till studentmössan där jag inte ville ha några autografer eftersom jag visste att jag skulle slänga den - mössor och hattar är inte min grej!

Men, nu måste jag alltså ha det. Och det enda som jag står ut med att ha på huvudet är keps. Problemet är att jag bara har tre stycken.
En blå som börjar bli direkt stötande sliten.
En reklamkeps från Statoil. (Oklart varför)
En brun reklamkeps från typ Bennys Bil i random småstad (fullständigt oförklarligt varför den fanns i en byrålåda. Jag har aldrig varit i staden och jag känner inte en enda Benny.)

Så, var hittar man en snygg keps?
Någon som vet?
Säg inte Biltema!

Naturligtvis skulle hela min garderob behöva uppdateras. Den ser ut som om 90-talet fortfarande var alive and kicking. Men det viktigaste först.

Den var ny

Idag möttes jag av en ny tjej bakom baren på den sunkiga pub jag där då och då brukar hänga med en gammal jobbarkompis. 

Jag misstänker att det var hennes första dag. 

Först förstod hon inte min beställning eftersom jag gjorde den på svenska. Tyvärr förstod hon den inte heller på engelska så en annan bartendern fick hjälpa henne att plocka fram den öl jag ville ha ur kylen. Sådant kan ju hända. Det var inte någon av de allra vanligaste ölen jag beställde. Att hon inte heller visste vilket slags glas hon skulle plocka fram var väl inte heller så konstigt. 

Och att hennes kollega sedan var tvungen att påminna henne om att hon skulle öppna ölen åt mig kan ju ha berott på stress. Men när hon sedan står där och förvirrat tittar på glaset och den nu öppnade ölflaskan och frågar mig om jag vill ha is, då kände jag att hon nog inte riktigt var rätt person på rätt plats. 

Hon fick inte jättemycket dricks faktiskt. 

Jag har fått en present

Det är skönt att ha vänner som förstår en. 

Jag gillar fan inte ironi

När man hela sitt liv hävdat att man inte gillar leopardmönstrat är det ju lagom roligt att trimma av sig håret och upptäcka att man ser ut så här.

Det var något av en överraskning, kan vi väl säga.
Jag har uppenbarligen inte sett min naturliga hårfärg på 25 år.

Himla trist biverkning

När jag nu ändå är i gång och gnäller...

Allt jag äter smakar ROBOTRÖV!

Eller, tja, metall.

Jag hoppas att den här biverkningen kommer att gå över snabbt. För hur äckligt allt än smakar måste jag ändå äta något åtminstone varannan timme annars mår jag illa.

Jag tycker faktiskt lite synd om mig precis nu.

Lite mer gnäll

Trots att jag skrev den sura listan förra veckan känner jag mig inte färdig med gnällandet. Det finns ju så mycket jag inte gillar.

Smak: vanilj. Funkar visserligen i glass och vaniljsås, men är vidrig i yoghurt, tveksam som bullfyllning och äcklig i mat. 

Doft: vanilj igen. Har en gång åkt i en bil där det hängde en wonderbaum med vaniljdoft. Har aldrig blivit så åksjuk i hela mitt liv. Skulle hellre åka med en öppnad surströmmingsburk. 

Film: Tulpanfeber. Den går på bio nu och SF rekommenderar den. Det borde de inte göra. Löjlig romantik, fånig intrig, figurer som man bara hatade och "oväntade" händelser som man kunde se på mils avstånd. Dessutom handlade den nästan ingenting om själva tulpanbubblan som ruinerade massa människor. Ok, nu är jag kanske osunt intresserad av tulpaner. Men ändå. 

Bok: Slaktaren i Highgate av Tony Parsons. Detta är i och för sig lite orättvist mot Tony, eftersom boken inte är så värst mycket sämre än andra dåliga deckare. Men jag tog med mig den till sjukhuset igår när jag skulle få min tredje cellgiftsbehandling eftersom den bok jag faktiskt läser just nu är så himla stor och tung. Alltså fick det bli slaktarboken. Hinner inte mer än öppna den förrän jag börjar känna igen mordscenen. Jaha, jag har väl börjat på den och sedan lagt den ifrån mig? Nej inte det heller. Jag har ju för fan läst boken och tyckt att den var kass för en månad sedan!! Nu skulle det möjligtvis kunna bero på att min hjärna inte går på högvarv just nu, bristande koncentrationsförmåga är en vanlig biverkning. Men jag tror ändå att det är Tony som är boven i detta drama. Skäms! Så förglömliga böcker borde man fan inte få skriva. 

Kroppslig funktion: fotsvett! Jävlar vad många skor jag har svettats sönder. Nu för tiden köper jag i stort sett bara svinbilliga sommarskor och slänger dem när de blir ofräscha. Miljövänligt? Knappast. Men vänligt mot min inomhusmiljö? Absolut. 

Tv-program: Outsiders. Nu kommer det visst en ny omgång. Nej. Nej. Nej. Det är inte nödvändigt att visa alla på tv. Det är bara spekulativt. Det går förstås att skildra människor med ovanliga läggningar, udda intressen och sällsynta hobbies med hjärta och värme så att det blir bra teve. Men Outsiders... nej. Bara nej. 

Folk: människor som känner att de måste berätta för mig hur fruktansvärt dåligt de själva eller någon annan mått under sin cellgiftsbehandling. Jag gissar att det är motsvarigheten till att dra hemska förlossningshistorier för gravida. Kan vi sluta med det tro? Det hjälper faktiskt inte ett dugg. 

Svamp: karljohansvamp. Jag fattar bara inte grejen. Alla andra svampar jag lagar blir goda, men inte dessa soppar. De blir slemmiga, smaklösa och konstiga. Men skam den som ger sig. Nu ska jag göra ett nytt försök eftersom jag hittade ett gäng i helgen. 

Sura listan

Ok, nu känner jag att jag har varit tillräcklig positiv för ett tag. Vill ju inte gärna förvandlas till Pollyanna här. Så då är det ju alldeles perfekt att sno en lista av UnderbaraClara och gnälla loss över saker jag inte gillar.

Det obehagligaste jag vet: Att ha älgflugor på huden, under kläderna eller (allra värst) i håret. Dessa äckliga krälande flugor är nästan omöjliga att slå ihjäl. Man får skrapa av dem med naglarna. Och så bits de och ger äckliga kliande sår. Att de påminner om spindlar gör inte saken det minsta lilla bättre.

Absolut inte min killtyp: Persbrandt. Begåvade män med diverse problem, som tycks bli förlåtna hur svinigt de än beter sig för att de är plågade konstnärssjälar. Herregud, vad jag inte orkar med sådant.

Äckligaste mat jag vet: Det otäckaste jag någonsin försökt äta är kall avokadosoppa med räkor. Vilket troligtvis beror på att jag hatar avokado. Konsistensen är slemmig och det smakar härsket fett. Världens värsta grönsak!

Blir arg på: Människor som pratar med mat i munnen. Det låtsas jag förstås inte om eftersom jag är en någorlunda väluppfostrad människa. Men inombords skriker jag Sluta prata! Stäng munnen! Svälj!
I jämförelse med alla idioter som verkligen beter sig illa är detta naturligtvis en bagatell. Det är betydligt värre att vara rasistisk, sexistisk och allmänt dum i huvudet än att ha dåligt bordsskick. Men det är inte lika kul att gnälla om.

Sämsta bok jag läst: Troligtvis något av Clive Cussler. Inte nog med att intrigerna är tillkrånglade och att huvudpersonerna listar ut otroliga historiska händelser utifrån rena fantasier, de kvinnor som är med ägnar dessutom orimligt mycket tid åt att kasta med håret. Det räcker aldrig med att de är några av världens främsta experter på yada-yada-något- historiskt. Nej, de måste naturligtvis även vara snygga och kasta med håret. För det är tydligen sådant som kvinnor ägnar sig åt.

Något som får mig att byta radiokanal: Vanliga människor som ringer in och tycker idiotiska saker. Jag kan inte lyssna på sådant, för då tappar jag tron på mänskligheten.

Sist jag ville ta till knytnävarna: Nu har jag ju temperament som en sengångare, så det händer verkligen inte ofta att jag blir arg på det viset. Men när folk riskerar mitt och andras liv ute i trafiken eftersom de absolut inte kan vänta 300 meter med att köra om, eller kör alldeles för fort och skryter om det, eller kör bil trots att de har druckit… då får jag lust att leta upp dem och ge dem stryk med en knippe startkablar.

Sämsta serie jag nyligen sett: Morden i Midsomer. Fast jag älskar den! Mördaren är alltid någon som knappt är med i några scener alls och som verkar fullständigt oskyldig. Folk mördas på de mest absurda och löjliga sätt (fallande skåp som mordvapen är nog min favorit) och alla verkar orimligt intresserade av sådant som kaninuppfödning, lokala historiesällskap och pajtävlingar. Det är så kasst, men så underbart.

Fulaste plagget jag vet: Singoallablusar och tröjor som ska ramla ned över axlarna. Det är fan inte många som är snygga i det. Jag är absolut inte en av dem. Platåstövlar ligger också högt på listan. Fult, klumpigt och skrämmande. Jag är alltid rädd att människor ska ramla och bryta något när de stapplar fram i sådana.

Äckligaste drycken: Äggtoddy. Både med och utan sprit. Jag får kväljningar bara jag tänker på att dricka rå äggula med socker. Hur kan det ens vara tillåtet?

Sämsta karaktären i en film eller TV-serie: Hulken. Jaha, du blir stor, grön och dum, gång på gång, på gång, på gång… Det var inte roligt ens första gången.

Det skriker jag när jag blir arg: Helvetes satans jäääävlar.