Annan obehaglig känsla

När man sitter och väntar på besked om en ny kund gillar eller avskyr de texter man har skrivit.
För varje minut som går blir man allt mer övertygad om att de hatar varje ord. Och att man till slut ska bli avslöjad som den totala bluff man är.
Trots att man gjort det här i mer än tjugo år.

Den känslan skulle man kunna leva utan.

Man är förstås, som alltid, någon annan. Själv fullkomligt strålar jag av självförtroende och övertygelse om min egen förträfflighet.

Känslor man inte är så värst stolt över

Den där lyckan som fyller en när man inser att de där tjugo jätteglada och morgonpigga dagisbarnen på hållplatsen faktiskt inte ska åka med på samma spårvagn som man själv... Den känslan. Den pratar man inte gärna så himla högt om.

Man är i detta fallet förstås någon helt annan och säkert mycket obehaglig person. Inte jag.

Hurra! Typ...

Vi fick precis ett uppdrag som vi har gått och hoppats på i en halv evighet.
Det borde förstås firas på något sätt.
Mitt förslag, att vi skulle ta ledigt resten av dagen, föll inte i helt god jord. Tydligen innebär det här uppdraget att man måste jobba också. Typ tänka, hitta bildlösningar och skriva en massa text. Det hade jag visst förträngt.
Alltid finns det någon hake.

Så nu funderar jag på bacontårta.
Finns det?
Om inte, kan någon svänga ihop ett recept lite snabbt?
Helst ett som bara innehåller 450 kalorier.
För det är allt jag har kvar att roa mig med idag.

Så klart!

Jag vill bara påpeka att det återigen inte regnar.
Trots att det regnade hela helgen och i morse.
Men inte nu.
Eftersom jag ska springa.

Naturlig variation i vädret, säger någon.
Ät skit, säger jag.

Jag har varit upptagen

Jag har julpyntat och ätit ost.
Gissa vad som tog längst tid?

Äsch förresten, strunta i det.

Ostproblemet löste sig

Jag fick migrän och hade ingen lust att äta något alls i går kväll.
Tänk så det kan bli.

I kväll tänker jag dock kompensera mig genom att äta orimliga mängder ost och lussekatter. För det tycker jag att jag är värd.
Oklart varför.
Men jag tycker förstås ofta att jag är väääärd saker. Gärna bacon då. Eller brieost. Eller bullar. Ibland stryk, men det är bara när jag är riktigt trött på mig själv. Oftast är det mat. Eller att slippa städa. Fast mest mat.

Vad är ni värda en sådan här fredag?

Undantag, eller vad säger ni?

Jag har varit på julmarknad och vunnit ost.

Nu är det visserligen en 2-dag då jag alltså bara ska äta 500 kalorier. Men alltså, om man vinner brieost så måste det väl ändå vara meningen att man ska äta den?
Gud vill det!

Visst?