lördag 11 februari 2023

Mode

Ytterligare ett ämne jag verkligen inte borde uttala mig om.

När jag börjar vänja mig vid något och inte längre uppfattar det som helt absurt fult, kan man vara helt säker på att den trenden har passerat sin peak för länge sedan och är på väg utför i rasande fart. Eller, så var det åtminstone förr. Då när en ny stil varade ett tag. Nu är jag osäker på om jag ens förstår att de har funnits. Som ”Barbie-core”. Vad är det ens? Jag är ganska säker på att jag aldrig sett något exempel på det.

Inget Barbie-core här inte
Det var lättare förr. Då när Gul&Blå = bra, Bergis = dåligt. Sådana enkla regler kunde till och med jag hänga med i. Idag har jag inte den blekaste aning.

Men det hade ju varit trevligt att hitta en stil som kändes rätt. Något tidlöst elegant. Den där basgarderoben som folk alltid tjatat om. Den lyckas jag aldrig bygga upp. Jag får helt enkelt finna mig i att se ut som om jag blivit påklädd i ett mörkt rum av en berusad person med defekt färgseende.


4 kommentarer:

Botant sa...

Stil har folk i stan. På landet har man mest kläder. Fast ja några har dyra kläder men dessa brukar kunna hänga med i åratal utan anmärkning.
Tur att "dagens outfit" verkar vara omodernt. Eller är det inte det??

Karin sa...

Stylish, skulle jag nog säga om den där garderobens innehåll!

När tiden går så fort som den gjort de senaste årtiondena kan man råka bli betraktad som brittisk aristokrati. I den samhällsklassen är det trådslitet som gäller. Det är, enligt dem, bara den nervösa medelklassen som shoppar kläder. Hursomhelst kan jag fortfarande ha de kläder som jag använde på 80- och 90-talen och trivs bra i dem. När jag träffar före detta kolleger händer det att de får något sentimentalt i blicken och säger: "Åh, den där hade du ju på höstmötet 1997!"

DDT sa...

Botant - jag tror att alla modebloggare har flyttat till instagram. Eller är det kanske tiktok nu? Själv trivs jag bäst i kläder som lämpar sig för trädfällning, svampplockning eller djurskötsel - tyvärr jobbar jag med helt andra saker. Vilken otur, ändå.

Karin - jag önskar att jag kunde föra mig med den engelska överklassens självförtroende. Jag har visserligen kvar kläder som jag tågluffade i på 80-talet, men det beror mest på att jag tycker att det är outhärdligt trist att shoppa kläder.

nillas liv på pinnen sa...

Håller med Karin, den där garderoben har stil! För övrigt är den väldigt lik min.