Fast det har förstås sina fördelar. Det krävs verkligen inte mycket för att jag ska känna att jag har varit modig och duktig. Det kan räcka med att jag tar bilen till ett ställe dit jag aldrig kört tidigare. (Nej, jag gillar inte att köra bil något vidare värst, nej.) Eller att jag testar ett träningspass som jag aldrig gått på förut. (Ja, det är ett under att jag någonsin testar nya saker.)
Här är en bild på det modigaste jag gjort den senaste tiden.
 |
| En rishög stor som en Friggebod |
Den där sekunden då det säger WHOOOSH och en fyra meter hög eldslåga slår upp är min adrenalinnivå på topp. Någon minut senare brukar hjärtat vara på väg tillbaka till sin vanliga rytm när jag inser att jag inte heller denna gång kommer att sätta eld på hela trakten. Men läskigt är det.
Den dag jag tar tag i min rädsla för biltvättar och faktiskt kör igenom en sådan, kommer jag att känna mig som... hmm... Batman kanske. Det är den töntigaste superhjälte jag vet.
4 kommentarer:
Jag har aldrig kört igenom en biltvätt. Har i och för sig bara haft körkort och bil i tre och ett halvt år, men sannolikt kommer jag inte ha åkt genom någon biltvätt när jag haft körkort i trettiofem år heller. Det finns ju andra metoder, tack och lov.
Man måste ju inte nödvändigtvis tvätta bilen heller. Det har min pappa bevisat genom hela sitt liv. Men det stör mig lite att jag undviker det på grund av helt irrationell rädsla. Tror dock inte att jag tänker gå i terapi för just detta.
Jamen de där biltvättarna ÄR skräckfilmsskrämmande! Jag brukar önska mig en biltvätt av mina barn i födelsedagspresent. Har funkat bra hittills.
Tydligen är vi flera som är rädda för biltvättar. Det känns betryggande. Nu hoppas jag bara hitta andra som är rädda för tomatstjälkar. Det vore trevligt.
Skicka en kommentar